# Vad är det roligaste du har gjort med...... Author: AEriksson **...din terrängbil ?** Det kan också vara det galnaste, sjukaste, underligaste man kan göra med dessa fordon. Jag börjar med en händelse som jag var med om för många, många år sedan, och detta med en av mina Valpar. **Min historia **En sen regnig höst kväll på en ort öst om Göteborg, var jag på väg för att besöka en god vänn som bodde på andra sidan av skogen från vårat hus. Turen gick på en gammal skogsväg som är presis färdbar med personbil om man är väldigt försiktig, med småskog tätt, tätt rundt bilen. När jag hade kommit halva vägen såg jag ljuset från en annan bil i skogen, lite underligt för det är väldigt få som färdas på denna, när jag kom närmre såg jag att halva bilen stog nere i diket med fyra ungdomar utanför som kliade sig i huvudet. Jag stannade inte utan fortsatte vidare upp till min kompis, väl framme beslutade vi för att retunera och se hur det gick med dom. Bilen stog där den stog, gott planterad med underedet på vägkanten, kompisen hoppade ut ur Valpen och gick över och frågade om de behövde lite hjälp, smått rädda tackade de ja till detta, kan tänkas att det var lite skumt med oss som kom dundrande upp rundt elva på kvällen i terränglådan. Det visade sig vara bäst att dra den låss samma väg som den hade kommit ner, så jag vände Valpen och backade intill, kjätting blev kopplad till kroken och in under bilen. En av ungdommarna skulle sitta i deras bil och styra för att få framhjulen upp ur diket, min kompis skulle ge signal när den var uppe, detta sedan det var så mörkt och jag inte kunde se mycket bakåt. B18 gav det brölet den kunde, fyrhjulsdriften arbetade och däcken fick gott fäste, vi flyttade på oss. Men jag kunde inte höra ett skit från kompisen, så jag drog för kung och fosterland, efter 50 meter tyckte jag att nog fan är det nog alltid. Hoppade ut och kunde nöjd se att deras lilla Ford stog på vägen, sedan hörde jag någon som låg och hulkade sig i diket, gick över och såg att det var min kompis som låg och vred sig av skratt, killarna till forden var helt likbleka i ansiktet. Det tog lite tid innan min kompis kunde börja berätta vad som hänt, killarna till Forden var inte kontaktbara. Det visade sig att Forden inte alls ville upp ur diket med framhjulen, så dessa fortsatte en vild färd nere i diket under de nästa 50 metrarna jag släppade den, killen hade rena dödskampen med att ratta och bilen studsade över både det ena och det andra i diket. Höger dörren till Forden hade någon glömt stänga innan jag började dra, det första som hände var att den åkte upp och fastnade i första träd och vred sig snyggt över framskärmen, det och synen av bilen som studsade bak Valpen, samt killens kamp med ratten blev för mycket för min kompis som föll som en fura i ett hysteriskt skratt anfall. När den värsta hysterin lagt sig, blev det beslutat att vi skulle dra bilen ner till stora vägen. Vi frågade snällt om vi skulle dra den hem, men det ville absolut inte killarna sedan det visade sig att Forden var lånad av en mamma till dom.... ooooppppsssss..... Fick senare höra att det hade blivit ett jävla liv, visseligen var inte bilen ny, men ändå. Det blev inte många kroner över på den lilla lönen till killen som tjuvlånat Forden, och vi ? Tja historien är någon vi levt på länge. Mvh Andreas Eriksson ## Comment 1 Author: omega24v Hahahahahahaha! :D Den var fan så bra! Kan tyvärr inte bidra med nåt från terrängbilskörning som jag kommer ihåg i brådrasket. Tyvärr är bästa historien med min första bil, en Volvo PV Sport. Visserligen en raritet med viss koppling till valp, men ändock inte tillhörigt detta forum riktigt... Erik, Nässjö ## Comment 2 Author: wodger Kul historia! ## Comment 3 Author: FormerMazda #0 Hahaha! Kul historia! Ska försöka bidra jag med, har inte haft valp så många år än. Men men.. Detta utspelar sig för kanske 2år sedan. Det är min bror och jag i våran urvalp, våra flickvänner följde efter protester med på färden. "Vi skulle ju bara ut en liten sväng.." Först är det väldigt lugnt och fint, små pitoreska småvägar och oskyldiga skogsvägar. Så efter en stunds åkande så är det väl dags att åka hemåt, men på vägen hem åker vi förbi ett hygge. Skulle ha åkt förbi iallafall. Klart vi ska känna lite på det. Nu hör ju till saken att vi är och åker ute i skogarna där min far bor. Och marken där hygget finns ägs av en man helst inte ska vara osams med. Han uppskattar säkert heller inte att man åker på hans mark. Men men, vi skulle ju bara titta lite. Upp på hygget. Brant och fint. Kul är det. Förarbyte, min tur. Jag är väl den mer "modiga" (läs dum) av oss, och jag var inte riktigt mättad av turen hittils. Så ett par lite djupare skotarspår med lera och mums skulle ju vara en trevlig utmaning. Kryper fram emot spåren och tvekar lite. Fick för mig att åka över dom istället för längsmed eller diagonalt. Tänka sig vad bra framhjulen passade i ena spåret och bakhjulen i det andra. Där hängde valpen fint och grävde i leran. Vi bar mycket sten och ris. Joxade fram och tillbaka det lilla som gick, tills den inte rörde sig alls. Jahopp.. Fast på arga gubbens mark, pappa kommer inte bli glad när det uppdagas. Med andra ord: ta bort bevisen = Dra loss valpen. Hur? Pappa bor inte långt därifrån. Så vi funderade på vad vi skulle hämta för fordon. Mazda B2600(4wd pick-up)? Njaa, den gick bort då det krävs lite bil för att komma dit vi kommit. Zetor 8011(traktor)? Nääe, ingen som vågade med tanke på vältrisken vi tror finns. Nu välter ju inte en traktor så lätt, men vi är fega när det lutar. Ösa 250(8wd skogsmaskin)? Jaa! Overkill, knasigt och en massa andra sånna ord. Men, den gör ju minst åverkan. Så, bena på ryggen och hem efter skogsmaskinen. Lagom kul att se att slirskydden ligger på. Men men, nöden har ingen lag. Eller? Brummar ut till hygget och upp mot valpen. Plötsligt börjar brorsans flickvän vifta o skrika? Hoppsan, stod visst på nåt sånt där stenrös som man visst skulle vara rädd om. Jaja, bara o ta en annan väg. Sen i med kätting o loss med valpen och sen hem med skogsmaskinen. Nu förväntar man sig en moralpredikan av far, men. Inte ett ord om hur korkade vi var. Bara vi inte gjorde om det. Pappa är snäll allt! ## Comment 4 Author: Chrilled Våran pappa \*stolt son med en tår i ögonvrån\* Hehehe, fyy faan vad nervös jag var då! Du glömde säga att jag körde fortare nerför hygget med valpen än du gjorde med skogsmaskinen, och då hade du ändå 8hjul! ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) /Chrille (Den fege) ## Comment 5 Author: AEriksson #4 He he he he.... känns väldigt bekant, som regel köra man gärna fast där man absolut inte får. ## Comment 6 Author: FormerMazda Är det ingen annan som har nåt kul att dela med sig av? Måste ju ha nåt o göra här på jobbet.. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 7 Author: mopar det "oligaste" jag har varit med om...-roligt å roligt..-men här kommer det, jag hade just införskaffat en chevrolet blazer -87...-en kompis skrek åt mig att vi var TVUNGNA att fara och prova i lera myr sand eller vad f-n som helst, han VILLE se lera spruta om däcken, sagt å gjort, vi hämtade en till kompis och for runt lite å kollade, men det var en rätt torr sommar, så nån blöt myr hittade vi inte, men jag kom ihåg att nedanför mina föräldrars hus vid pite-älven, så finns det ju ett ställe med blålera, vi for dit....-jag hade ju aldrig direkt kört terrängBIL, (om man inte räknar traktorer som det) vi kom väl ut ca tio meter i blåleran, bilen sjönk ner DIREKT, det sprutade lera upp på taket, in i bilen genom fönstret, bilen var inte svart längre, utan blå...-efter mycket grävande med spade kom vi fram till att detta inte går...-sagt å gjort, jag gick upp efter farsans volvo 846:a ...-körde ner till älven...-körde mot bilen...-så sjönk den också ner i leran...-och jag var så dum att jag lämnade skopan på stranden, så jag kunde inte trycka mig lös...-HÄPP...upp på jobbet å hämta en L70 med grovmönstrade vinterdäck...-å ut på stuveriet å låna 50 meter med stroppar...-grannar kom ner å hjälpte...-lyckades dra lös farsans traktor...-sen ....drog jag i chevan....-trodde att jag skulle dra av den...-JAG DROG HÅRT...-men den studsade upp å flög å studsade ett tag innan han som satt i den fick ordning på rattandet...vi kommer upp på stranden..-där står min kompis sambo svart i ansiktet...-å mumlade nåt om att dom skulle ju fara och hyra en film klockan sju...-och att dom hade stängt nu...-klockan var ju faktist halv tolv på natten...-suck...-ALDRIG MER ODIFFAT ## Comment 8 Author: omega24v Apropå att sätta fler fordon än ett: När jag tänker efter har jag två historier med terrängbil som det går att le åt. Den första har jag varken upplevt eller sett själv, men eftersom verkligheten emellanåt överträffar dikten och vårt plutonsbefäl inte tillhörde skrävlartypen, så tror jag att den är sann. 1. Jo, vid ett tillfälle på en övning så kom ett av plutonsbefälen med ett leende som sträckte sig från öra till öra och han hann knappt fram till vår grupp innan han formligen BRAST för allt vad han ville dela med sig: Han hade varit över till grannkompaniet och hört ett befäl sucka över en av grupperna som ställt till det under gårdagen. Han hade givit order om minering av en äng och det hade gruppen blivit anvisad att göra till fots, eftersom ängen var sank. Tid för detta: Tre timmar! Nåväl, de hade haft en terrängbil att transportera sig själva dit med och en lastbil att köra fram minorna på. När gruppen burit och stretat ett tag så var det nån som tyckt att ängen inte alls var särskilt sank. Varför inte använda terrängbilen när de nu hade den? Sagt och gjort - och en bit ut på ängen satt den fast. Inte fick de upp den, men de fick hjälp av en annan terrängbilsförare som kommit förbi, med påföljden att det satt två terrängbilar fast. De lyckades rekvirera en hjullastare - och så satt den där också... Vid det laget hade befälet infunnit sig för att inspektera och funnit två tredjedelar av minorna liggande kvar på flaket på lastbilen, medan "ett gäng gröna tomtenissar sprang runt som yra höns på ängen och inte visste vad de skulle ta sig till." "Resultatet blev", fick mitt plutonbefäl fram mellan skrattkramperna, "att de ägnat åtta timmar åt bärgning plus tre timmar åt minering. De var inte färdiga förrän två inatt!" 2. Vi hade väl gjort den första gröntjänsten och lite annat först, men sen var det förarutbildning. Vi var en grupp med befälselever som skulle bli gruppbefäl sen, inga soldater hade ryckt in än. "Törnqvist! Uppsittning och öppna rutan så du hör vad jag säger!" Så jag fick ratta elvan till löjtnantens instruktioner hur man ska korsa ett dike, medan resten av gruppen roat tittade på. Löjtnanten hade röst, men inne i elvan skulle det mycket till för att höra ens en vrålande människa när motorn var igång. Jag skyller på det för att det gick som det gick. \*s\* Så skulle jag nu korsa diket där ja, lite tvärs (30 grader?). Fram över kanten, det börjar luta höger "GAAAAAS!!!" vrålar löjtnanten och jag gav väl inte pjäxan antagligen för höger framhjul slirade iväg längs dikesbotten och drog med sig bakhjulet ner i fördärvet också. Snyggt lutande - 45 som jag kommer ihåg det, men det var väl antagligen inte så mycket - så tyckte löjtnanten att "Det var väl fan att inte Törnqvist kunde gasa, men det var ju bra så får vi öva egen bärgning också." Så nån stackare fick väl kräla i gyttjan efter vajern (eller minns jag fel??? Numera vet jag ju att det knappt finns en winsch på försvarets alla elvor???) och så höll vi på en stund så var kärran uppe igen. Hur kommer jag inte ihåg, det är möjligt nån annan satt vid ratten upp ur diket. Minnet av den där händelsen är stark, förmodligen för att det gick så fort. Det hände ju egentligen ingenting, men det var förbannat obehaglig lutning. Resten av passet ägnades åt att med fyra i varje bil korsa stock, köra över sten och dikeskorsning (ja, sen gick det ju bra :) ). Uppför en berghäll körde vi också med avsiktligt motorstopp och påföljande försiktig backning nerför. Jävvvvlar vad det lutade, tyckte man, och ändå var det säkert mycket kvar till elvans tekniska gränser. Erik, Nässjö ## Comment 9 Author: AEriksson #7 ha ha ha ha... den var bra. Hade en Rang Rover en gång som jag tog ut i skogen för allra första gången. Givetvis så såg jag inte mina eller bilen´s begränsningar utan hamnade ute i leran, och gott också. Nu är det ju diff på RR´n men på min tog det nästan 50m innan de gick in, så att trycka på knappen när man stog fast hjälpte lite, men fick in tekniken efter ett par runder i terrängen. ## Comment 10 Author: AEriksson #8 Finns det något bättre än goda lumpar minnen ? Ha ha ha ha... beväringar kan ibland komma på det mest underliga agerande.