NSORs egna Ränneslätt!
Då är tyvärr helgen över. Det är alltid med samma vemod som man lämnar surhålet och dess omgivning på söndagen.
Men, det har varit en underbar helg! Och jag som trodde jag visste min bils begränsningar har denna helgen lärt mig ännu mer vad den kan. Och inte kan, för nog fastnade jag ett par gånger, bägge idag. Vi tar det från början:
Fredag:
Tanken var att vi alla skulle komma dit på kvällen och sedan ta en kvällsrunda. Men, bara några kom, och knappt innan husvagnen var uppställd öppnades första ölen. Med andra ord: Ingen körning på fredagen, bara en trevlig kväll.
Lördag:
Nu, nu är det äntligen dags! Klockan tio på morgonen börjar allt. Efter ett kort förarmöte släpps vi fria! Jag visste inte var jag skulle åka nånstans. Bara att jag ville åka överallt! Förmiddagen rullar på över begs och genom en del lera. Och jag hittade en väldigt trevlig väg uppför ett berg där man verkligen fick lägga hjulen rätt och diffa fram och bak. Kul som tusan och ganska överlägsen känsla att bara klättra rakt upp i himlen! Dock är det tyvärr så att, väl uppe så måste man ju ner igen. Pappa som var med visade en väg ner för en brant som iallafall inte jag trodde 11-bil skulle klara av utan att rulla.. Men, han satte sig bakom ratten och hoppade ner för backen på ett sätt som gjort att jag börjar fundera på om han tröttnat på livet. Efter ett par sådana nedstigningar så tyckte iallafall jag att det var skönt för en fika. Väl tillbaka på campingområdet så ser jag en synnerligen välvårdad 13-bil med flak. Letade efter ägaren som jag gissade på var Omega24v, men hittade honom inte. Satte mig ner och tog en kopp kaffe och då kommer en lång kille fram:
"Hej, vem äger den där 11-bilen"
"Det är jag" svarar jag stolt.
"Ah, hej, Omega från volvovalp forumet"
"Jaha, hej, FormerMazda heter jag" Svarar jag.
Pappa tittar konstigt på mig, men efteråt förklarade jag denna moderna hälsning vi gjorde på varandra.
Tur som jag hade så var Omega på väg att åka till nån sucksucki som trasslat in sig i skogen. Jag hängde förståss på med min bil. Väl framme så ser vi att kankse den lite kortare 11-bilen var mer lämpad att dra loss sucken som hängde på en ganska stor sten. Men jag blev lite tveksam till stället, kanten av ett stort träsk. Träsk är inget bra med en stor tung 11-bil. Men, friskt gasat, hälften sjunket tänkte jag och styrde ner i spåret. Ni kan tro att jag blev djupt imonerad och minst lika förvånad av hur bra 11:an bökade sig fram i skiten. Omega kan nog hålla med där. Loss kom den lille sucken iallafall, och snart var Omega och jag ute och letade spår och backar att leka i! Det är alltid roligare med likadana bilar när man åker i skogen. Snart kom iallafall kvällen, dock gav inte vi upp förrens mörkret började falla vid 20 tiden. Tebax till camping och korka upp första ölen. Tyvärr åkte omega hem den kvällen. Men jag tackar dig Erik för en kul dag!
Söndag:
Näpp, ingen huvudvärk, för jag blev så trött igår att jag avslutade kvällen tidigt och bara efter fem öl. Sex kanske.. Men efter 10timmars aktiv körning så är man ju lite sliten. Nu är det iallafall ny dag! Och idag ska även brorsan vara med. Lördagen var han på bröllop. Stackarn..
Allting satte igång vid tio igen. Dock blir det lite avslaget en söndag, visst, ingen direkt bakfylla, men ölen sätter ju sina spår, och sen känns det som att man varit precis överallt. Tyvärr leder det till att man tänjer lite på gränserna. Och första gränsen som sprack, sprack i ett lite mer lermättat surhål. Vi hade ett fint spår igenom där, men om vi provade att ta till vänster om det där trädet? Det var kallt att hoppa i "vattnet". Och det räckte ända upp till knäskålarna. Vi satte i långstroppen och sedan fick en liten Sucksucki vitara ge oss den lilla draghjälpen som behövdes där. Seanre på dagen så åkte vi i tåg med några andra bilar. De valde en väg över en mark där växterna iochförsig avslöjar att det kanske inte bär som det ska. Rätt och riktigt. Plötsligt fanns inte högersidans hjul längre. Torv och mossa är lömskt. Men mest mjukt. Jaja, vi band i de två bilar som var bakom oss. De gjorde föga nytta. Så fram med vinschen och blocka i ett träd. Snart hade vi fast mark under hjulen igen. Ett annat parti där vinschen också behövdes bjöd på annan utmaning. Vertikal sådan. Det var jag som blev eggad att ge mig på den till synes omöjliga backen med alla de stora stenarna. Skulle ju bara känna lite på den. Snart hade man framhjulen i toppen på backen och resten i den. En bamsesten bakom fördelningslådan, och en under ett bladfjäderpaket. Vinschen räddade situationen även här.
Så, det var långt skrivet, men i korta drag vad man kan hitta på! Kul som tusan, och om grovt räknat så har 11:an fått gå iallafall 17 aktiva timmar. 50liter bensin har det gått åt till det. Inget är trasigt, bara lite gnälligt, men det är ju allt lervatten som ställer till med sånt. Så snart ska oljan frma igen och sprutas på bladfjädrarna. En ordetlig koll på allka oljor är väl på sin plats också.
Bilder kanske kommer då det enda material jag har från helgen är lite som är filmat en gammal videokamera. Är det nåt som ser kul ut så kanske jag "rippar" en bild eller två därifrån.
Hej på dig! Kul att råkas och förbaskat roligt att åka med dig en sväng och att "följa John" sen!
MYCKET trevlig träff, som jag hoppades kunna inleda på fredagen. Tyvärr blev det bara på löddan, men det var desto roligare då… 
Andra gången på allvar i terränglådan, för mig och inte alldeles otroligt även för bilen. Med tanke på hur fin den är i chassiet är det inte omöjligt att den mest varit på väg och kanske en och annan gång ut på nån äng. Men nu börjar den få visa lite av sitt rätta jag. Stoltast är jag över 45-gradiga rullgrusbacken. Elvan for iväg uppför som om den var gjord för den där backen och "tar sig fyrhjulingen upp där, så lär ju min sexhjuling göra det elegant." Trodde jag.
Ettan låg och varv för max vrid, det trodde jag var medicinen. Sssssss. Fick nätt och jämnt upp sista axeln i backen innan det stod still med spinnande hjul… FormerMazdas far visade hur jag skulle göra: " I med tvåan låg och nästan fullvarv innan framhjulen går upp i lutningen. Börjar det stå still och slira, backa ner lite, slira igång och släpp så den får fäste innan du pjäxar igen". Och med förvånad min fann jag mig plötsligt uppe… Ett par gångers övning till och lite slit på lamellen senare, klarade jag mig utan miss på vägen. På såna här träffar finns det ofta folk som på ett trevligt sätt visar sina trix och knep. Och den som kör skogsmaskin annars, lär ju kunna mer än de flesta… :)
Åkte en sväng med FormerMazda Himself och blev imponerad av en 24-årings säkerhet att ta sig fram. "Jag är inte så van" närå… :) Nä, men det var kul att hänga med nån som varit och kört förut och testat gränserna ett antal gånger innan. Uppför nån halv-hal slänt med mycket mossa och en massa rötter och skit att halka på. Och helskotta vad det studsade. Men inte ge sig, "Det SKA gå!" Åsså på´t igen. Fyra gånger senare så var vi uppe.
Och så gölen. För all del, lite över halva fälgen kanske, bilen klarar mer. Men det var en stock mitt på. Åsså rattar killen runt som om det vore servo på kärran. "Nä, det här går inte." I med backen. Upp mellan två trän som inte var mycket bredare isär än bilens bredd. Baklänges. Med trasig spegel på ena sidan och en pinne utan spegel på den andra… Ratta lite servo till åsså ner i gölen igen. Sliiiiiiir, åsså upp mellan två trän på andra sidan. Undrar vad gubbarna som stod å pissade bredvid sina Suckor sade när vi pallrade oss iväg därifrån…
Nä, det var roligt. Det var skoj också att jämföra fyra och sex hjul. För det mesta är det helt klart smidigare att ratta en elva, jämfört med en tretton. Men vid några tillfällen visade sista axeln sig ha en klar fördel i att knuffa upp mittaxeln så det blev fäste innan sista lämnade marken. Elvan slirade skapligt på nån meterhög klippkant, medan min tretton bara tuggade till och var uppe. Men skåpet hade nog sina fördelar, flaket är för lätt. 500 kg barlast skulle göra nytta, för bakhjulen biter inte som de ska. Jag ska skaffa nån slags portabel kompressor också, så det går att tömma ur trycket utan att behöva åka till macken efteråt.
Igår var det inte så farligt, men idag har jag haft träningsvärk… Servo är helt klart nästa grej. Jag har lite luringar på g där, vi får se vad det lider. Händerna vart väl inte precis fulla med blåsor, men det är inget nöje att skava på den där tunna ratten…
Allt som allt MERSMAK. Skitskoj och mycket trevligt folk också. Kan rekommendera Norra Smålands Offroaders, engagerat folk i trevlig församling, i idealisk omgivning!
Erik, Nässjö
På de oländiga skogsvägen bakom surhålet har det östs upp en rejält spetsig grushög för att hindra personbilstrafik. Men vad hindrar en terrängbil med Kronans specifikation?
Axellyft på baksidanom.
Jag försökte mig på ett par klipp-partier, som var lite för mycket för min förarkunskap. Bilen klarar den säkert, men när det började ge sig iväg slirandes i sidled gav jag upp. Men ett skapligt ställe att fota flexad fjädring blev det ju i alla fall.
Samma ställe.
Vackert väder var det ju med som synes. En ren överraskning, efter den senaste månadens alla öppna kranar. Det var gott om vatten och de som känner Ränneslätt sa att det var ovanligt blött. Men i den här backen var det inte blöta som stoppade framfarten.
Lutning klarar kärran i alla fall. Inte ett blink från oljetryckslampan, vart nosen än pekade. Däremot fick jag en tydlig fingervisning var soppan tar sig ut. Bara LITE, men det var ju bra att se det innan den lilla strilen blir ett hål.
Man tackar för berömmen om körfärdigheterna! Nästan så man rodnar lite. 
Har kollat igenom det som filmades från träffen. Och ur det lilla som kameran hade batteri till ska jag väl få loss några småfilmer. Tyvärr så var det min närsynte och vinglige far som filmade 11:ans bök i leran. Så det finns det knappt inget användbart i. Men Omegas försök uppför en backe filmades av mångsidige mig. Och det är väl lite bättre iallafall! Så när ork infinner sig kommer filmer läggas upp!
Erik, du råkar inte ha några fler kort att dela med dig av? Kan aldrig bli för lite av den varan!
Jag var modig (eller dumdristig???) nog att ge mig iväg uppför en lutning utan att reka först. Det är ju spännande, men kan sluta med att backa ner igen. Det visade sig vara SMALT mellan träd och klippor på andra sidan… En träffdeltagare som tittade på rattade min kamera och tog upp en filmsekvens, men MOV-filer blir så förbaskat stora så jag klippte och klistrade en stund. Lustigt nog ser bilen ut att vara nylevererad av Volvo strax innan jag kör, däcken är banne mig som svart marmor!
Till saken hör att den 30 meter långa sträckan tog drygt fyra minuter, eftersom jag var ur bilen några gånger och inspekterade frigången och en stadig parkering av ett fjäderpaket mot en sten. Skadan blev en halvdecimeters intryckning av vänster flakläm mot en av tallarna, men det finns ju släggor…
#7 Men sen har jag inte fler bilder. Hoppas det var en av de gånger jag kom upp då? ;)
Trevliga bilder och historia, måste säga att Eriks bil har blivit ruggit fin.
Mvh Andreas Eriksson
Starta ny diskussion