
Utmattat järn...
Hej Jag var ute och körde min tgb-11 för ett tag sen i skogen, över stubbar och större stenar kröp jag fram på ettans låg växel. När det ena framhjulet tuggade sej upp på en sten så böjde sej "flexade" ramen, ungefär som på en unimog, och det gnisslade rejält, och jag blev lite orolig att något otrevligt skulle hända eller kanske redan hade hänt. Som alla vet så mattas ju järn efter ett tag(i detta fall över 30 år) om det är i rörelse hela tiden, det kan bildas sprickor särskilt i skarvar och svetsfogar. Så jag tänkte att det kanske är så att ramen redan har gjort sitt grovjobb och inte lämpar sej för annat än autobahn och möjligen grusvägar
. Möjligheten att få tag på en ny ram med "färskt järn" som skulle hålla i 30 år till, är väll lika med 0% eftersom tgb:n inte tillverkas något mer. En duktig smed med rätt ritningar och material skulle ju kunna tillverka en kopia av orginalet, Kanske t.o.m i rostfritt
. Skulle bli för dyrt, men i "vanligt stål" skulle väll bli överkommligt kanske + arbete. Smed och material hör väll till det lättare, så det fattas väll bara en ritning så man kan visa och fråga hur mycket han ska ha för jobbet och om han vill ta åt sej det..

flexande ram är ju ingen direkt nakdel när det gäller teränglådan.. jag skulle oroa mig betydligt mer för motorvägen.. men visst spricker det och har sig.. Rostfritt är ännu sämre när det gäller att spricka. jag tycker att du ska hålla upsikt efter sprickor och lungt köra vidare. det är sälsynt att den snäpper av bara så där rakt av utan de blir en spricka som växer. å då går det ju att "lappa" sätta ett "plåster" alltig beror ju på hur fint och orginallikt man vill ha det.
jag har varit med min kamrat och "lappat" sprickor i hans willys från -49 dom spricker gärna runt bladfjäderinfästningar och styrsnäckan. men den reparationen har hållt nu i 5 år i alla fall. å den ska vi säga har ju mera motor nu än dom kunde räkna till 1949 och större däck också .. hoppas att mina synpunkter kan vara till nån nytta.
jag för min del har rostproblem på min 202a så det handlar om att kapa ur bitar ur ramen å skarva i nya profiler.
Som "plåster" på min C202 har jag använt 6mm plattjärn på rostiga rambalkar ("helsvetsat runt om"). med beröm godkänt på bilbesiktningen i Klippan.

Det knirrar och knarrar i min med, men i min tretton är det mera bladfjädrarna fram som för liv. Förmodligen rostigt mellan bladen. Säkert en del i kontakten mellan blad och axlar bak också (eftersom boggins blad "flyter" på bärytorna). Kolla att det verkligen är flex i ramen som knakar, har du inte klivit ur och kollat, så gör det.

Tack för alla svar, plåster är ju mycket enklare. Och om det dessutom går att fixa med beröm godkänt, så är det plåster som gäller. Gnisslet från bladfjädrarna hör jag också, men det är det inte. Kan ju även hända att det kommer från karossen

pröva att smörja bladfjädrarna med olja, tag hjälp av en pensel. så brukar man iaf göra på järnvägsfordon.

Olja mellan fjädrarna funkar,, men spola rent ofta och olja in på nytt för om man kör på torra och dammiga vägar så fastnar dammet/sanden mycket lättare i oljan och slipar fjädrarna tunnare,, Fast det gör ju även rosten som kommer om man inte har olja på dem,,
Vad göra vad göra??
//Danne

Ja du! man kan göra som jag har på en del av mina små kardaner.. dvs. sätta sig vid symaskinen och helt sonika sy sig en påse som passar att packa in bladen i. på så vis kan du "fetta" in dina blad så mycket du vill och hålla fettet på plats med mindre risk för kontaminering av det samma. lycka till som sömmerska.
Jag kan ju tala om att för mig har det fungerat utmärkt och att jag funderar allvarligt på att sy "påsar" till alla mina kardaner spec dom som inte snurrar så ofta tex. pto kardanerna.